Ja då kanske det vart dags igen...
Efter en tid med mycket vitt, bokstäver å syra så e det kanske dags att landa i verkligeheten igen.
Dags att styra det istället för att styras av det och försöka förhålla mig till det som något man inte tar dagligen utan mer när tillfället passar så man kan göra mer seriösa saker i livet.
Jag har iof inget egentligt ansvar gemtemot någon annan än mig själv men det lilla jag har kvar av känslomässig förmåga är på gott och ont min känsla för det nära och kära.
De är dock få som faller under den kategorin men de får desto mer av det om jag nu inte surrar iväg och gottar mig i de preparat som lyckas få mig att kaänna någon känsla som var människa strävar efter. Har insett att jag själv har svårt att producera dem om det inte innefattar vissa individer.
Att ständigt känna kyla i själen är inget vidare stimulerande k'änner jag fast det mången gånger är ett hjälpmedel i att hantera vissa situationer och händelser runt mig, men om det är värt avsaknaden när man vill ha känslan vet jag inte men det är kanske något jag får leva med.
Det är något jag tror jag måste lära mig leva med och jag tar det för jag ångrar inte livet , tvärtemot skulle jag göra samma sak om igen om så tillfället ges för det har ändå skapat en individ jag trivts med i 30 år och nånstans tror jag att jag inte är ensammen om detta.... men vad vet jag ....
till de få......
